Familj Emelie C. Svensdtr (1844-1913) / Carl G. Sjöstrand (1839-1897)

Emilie föds som det sjätte barnet till Sven P. Larsson Stina G. Anderssdotter i Borg Mörlunda. Carl Gustaf är född i Emmenäs, Målilla den 4 sep 1839. Han fjärde barnet av åtta syskon.

Emile och Carl Gustaf gifter sig den 8 april 1865 i Mörlunda kyrka. Carl Gustaf står som rusthållare i vigselboken. Den informationen saknas i husförhörslängden.
En rusthållare är en ägare som istället för att betala skatt bekostade ryttare, häst och övrig utrustning.

Carl-Gustaf och Emilie bosätter sig i Stora Sinnerstad nr 1, Mörlunda socken. Här föds också de två första barnen, Carl Emil (1866) och Emma Josefina (1867).

Familjen emigrerar till Nordamerika den 20 april 1869. Med ship European reste de först till Canada och anlände senare till Rockford i maj samma år. Sjöresan tog sex veckor och båda barnen fick mässlingen under tiden.

När familjen kom till Amerika ändrade Carl Gustav sitt efternamn till Seashore och Emilie till Borg efter sin hemby. I Rockford stannade de några veckor innan resan fortsatte till Dayton i Iowa. De sista 30 milen gjordes med ett oxteam till gården i Grant Township, Boone County. Grant ligger några mil nordväst om Des Moines. Bosättarna i Boone benämns som pionjärer eftersom området var ett gränsland mellan den obrukade jorden västerut och bebott land österut. Område nr 32 hade tidigare valts ut av Carl-Gustavs bror Alfred som hade emigrerat några år tidigare. Bröderna bodde nu grannar med varandra.

År 1882 bor även kusin Theo med familjen. Theos föräldrar Otto Sjöstrand och Anna Gustava Petersdotter dog när Theo var 6 år.

Text ur son Carl Emils biografi
Pappa utmärkte sig som en uppbyggare och ledare i allt som var bra. Han byggde skolhuset med sina egna händer och blev dess första chef. För att vi skulle lära oss engelska hade vi läraren som inneboende i vårt hem.

Pappa var själv med och byggde en kyrka och blev den första prästen. Han planterade träd i en park för gemensamma picknicar. Under tiden fick hans äldsta son ta över ansvaret för gården.

Min far var ledare för skolan innan han själv kunde läsa eller skriva engelska. En av de första reglerna han införde var att enbart engelska skulle pratas i skolan och på skolgården. Jag känner mig lite skyldig när vi ofta inte följde hans regler i lekar när vi skrek högt på vårt ursprungliga språk.

Carl Gustav dör år 1897 och Emilie år 1913. Gustaf, Emilie och dotter Selma är begravda på Dayton Cemetery, Dayton, Iowa

Text ur Kristlig kalender för 1898

Källa Arkiv Digital
OBS! Text på äldre svenska språket

De gamlas leder inom Augustana synoden glesna mer och mer. Vår vän kateket Sjöstrand har ock blifvit hemkallad. Efter en lång sjukdomstid kom ändtligen förlossningsbudskapet den 5 sistlidne mars, då hans efter eviga lifvet längtande ande frigjordes från förgänglighetens band och vardt förd av änglar i Abrahams sköte.

Carl Gustaf Seashore – så var hans namn som amerikansk medborgare, men han var bättre känd under det svenska namnet Sjöstrand inom Iowa-konferensen, där han haft sitt verksamhetsfält – föddes i byn Emmenäs, Målilla församling, Kalmar län, Sverige, den 4 september 1839. Han förenades i äktenskap den 8 april 1865 med Emelia Charlotta Swenson, som nu sörjer hans bortgång

Med sin familj reste han till Amerika den 20 april 1869 och anlände till Rockford, Illinois, i maj samma år, men stannade där blott några veckor, hvarefter resan fortsattes till Dayton, Iowa, dit de anlände i juli månad. I september 1869 förenade sig familjen med den året förut därstädes stiftade sv. ev. luth. församlingen.

Den hänsofne lämnar sig en sörjande maka, tre söner, en dotter samt en brorson. Sönerna äro: C. Seashore, ph.d., prof. vid Iowa Statsuniversitet; August och David, studerande vid Gustavus Adolphus College, St Peter, Minn., brorsonen, pastor Theodore Seashore i St. Hilaire, Minn. Dottern är mrs Emma Anderson, bosatt i Madrid, Iowa. En den aflidnes syster och broder äro bosatta här i Amerika samt en syster och två bröder i Sverige.

Som diakon tjänade Sjöstrand Dayton-församlingen åren 1871-1891. Från 1886 till hösten 1895 förestod han som predikant församlingen i Grant Centre, sju engelska mil söder om Dayton, och förrättade där ett godt arbete.

Vid Iowa-konferensens årsmöte i Siux City 1890 erhöll han licens att som kateket verka inom konferensen. Denna verksamhet utöfvade han till hösten 1895, då han till följd af sjuklighet och dess tilltagande nödgades lämna sitt verksamhetsfält. Han sålde då sitt trefliga landthem och flyttade in till staden (Dayton) för att i stillhet och ro få tillbringa sina återstående dagar.
Men den stillhet, ro och hvila funnos för honom icke här. Sjukdomen tilltog allt mer, så att han under sista året af sin lefnad var fjättrad vid sjukbädden i mycket svåra lidande och plågor.

C.G. Sjöstrand var en av de stilla i landet och bar sitt lidande med tålmodig undergifvenhet och ett förnöjsamt sinne, medan han trodde och visste, att denna tidens vedermöda icke är att likna vid den härlighet, som väntar Guds folk. Hela hans lif bar vittnesbörd om den Herre och Frälsare, han från sin ungdom så troget tjänat. En öm make och fader för sin familj var han. För honom var ingen uppoffring för stor för de barn, Herren gifvet honom. Han älskade sång och musik. Under sin sjukdom bad han ofta sina vänner, att de skulle sjunga för honom Hemlandssångerna 460 och 489.

Som predikant var han allmänt aktad och ägde ett odelat förtroende hos de församlingar han tjänade, och af hela Des Moines-distriktet till hvilket han tillhörde.

Begrafningen ägde rum från den lutherska kyrkan i Dayton, måndagen den 8 mars kl 2 e.m. Sorgegudstjänsten börjades med afsjungandet af en psalm smat bibelläsning och bön af pastor Hallberg. Därpå höll pastor Christenson likpredikan med ledning af 1 Petr. 1:3-8. Ämnet för predikan var: ”Hvilket härligt mål de gå till mötes, som äga medborgarrätt i Guds rike”. Pastor Landell höll ett lämpligt engelskt tal, och pastor Holst afslutade högtidligheten med bön. Sångkören sjöng flera sånger af dem, som den hänsofne med förkärlek sjungit och kallade för ”sina”. Äfven templet hade draperats i sorgeskrud. Skaror från Grant Centre, Stratford, Harecourt, Burnside och Gowrie tillika med Dayton-församlingen vore närvarande för att betyga sin tillgivenhet för den hemförlofvande.
C.G. Sjöstrand har lämnat efter sig ett stort tomrum i familjen, församlingen och samhallet. Herren hugsvale den sörjande familjen med hoppet om ett saligt återseende i den triumferande församlingen, där all nöd, alla lidande och sorger äro för övrigt borta!

Pastor G.J Siljeström

Weblänkar